Upptäckten och framtiden för kiselstenar
Sedan Martin byggde en sur eldstadsugn med kiseltegel 1864 har kiseltegel varit framträdande inom den metallurgiska industrin och har under lång tid bibehållit en primär position inom förbrukningen av eldfasta material i stålverk.
Före grundandet av Folkrepubliken Kina var den årliga produktionskapaciteten för kiselstenar cirka 30,000 till 40,000 t, och efter grundandet av Folkrepubliken Kina var produktionen av kiselstenar var 63,000 ton 1955, vilket stod för 12 % av den totala produktionen av eldfasta material. 1960 nådde den 397 300 ton, vilket motsvarar 5% av den totala produktionen av eldfasta material. Men med utvecklingen av ståltillverkningsteknik elimineras den öppna härdugnen i princip, och kiselstenen som används i toppen av den elektriska ugnen har ersatts av eldfasta material av högt aluminium eller vattenkylda ugnstoppar, så att kiselstenen har nästan dragit sig tillbaka från ståltillverkningsområdet och det huvudsakliga serviceobjektet är koksugnen, glassmältugnen och hetmasugnen i stora masugnar.
